Hur kan en människa ens få för sig att vara så kall att man bara forsätter att svika gång på gång, trots alla chanser som någon ger? Vad vinner man på? Att vara elak? nä, skulle inte tro det va. Man blir bara försämrad i alla andras ögon, men man själv är för naiv för att förstå och se det, tyvärr.

Ärlighet kommer man längst på säger dem.

Det är inte så lätt att lita på människor när man har gång på gång blivit sviken, dessutom av samma person. Var finns självkänslan och självförtroendet man blir lämnad med? Jo, på botten.

Varför stannar man kvar där man mår som sämst? Jo för man fortsätter att tro och hoppas på att det någon gång kommer lösa sig. Men ständigt bevisas motsatsen.

Vad är det som gör det så svårt att ta sig ur och gå vidare? För det gör ont att gå vidare såklart, vad ska man göra när alla tankar kretsar runt en person? skrika på hjälp? Nej, tyvärr hjälper det inte..

Jag önskar att ett hejdå hade betytt " vi ses aldrig mer, vi glömmer allt" men i själva verket så är det bara ett chansning på att få empati, förståelse och eventuell positiv respons. För i själva verket behöver man den personen mer än något annat för att få den där sista biten att passa in för att nå maximal lycka.

Visst kan man alltid önska och drömma, men denna typ av önskning tar skada på människan under tiden man väntar på att den ska slå in, konstant smärta och det är en ren komplicerad skit.